igår efter att jag skrivit här om våra sockersug och jobbigheter gav jag mig iväg på en joggingrunda - som planerat. jag skulle springa 4,8 km som är min nuvarande "långrunda". men när jag kommit knappt halvvägs så kom jag inte längre, vägen var igenbommad (eller ja, vi bor på landet - det gick kossor där jag skulle springa :) ).
då tänkte jag styra stegen hem igen, MEN jag fortsatte på en annan väg så när jag kommit hem hade jag joggat 7,5 km. det kändes ganska underbart!
jag kände direkt att jag klarar det här och mina steg kändes lätta. den känslan har jag verkligen saknat!
så nu går jag emot alla jante-lagar som finns och säger "jag är så himla braaa!". yezz.

klara-färdiga-spring-bild med vanessa! och just det, det ser lite spooky ut
men hon är faktiskt inte huvudlös. det bara ser så ut ;)