(Underbar kväll för en springtur. Knallblå himmel och vacker solnedgång)



Föreställ dig en rejäl mardrömsbacke med en längd på ca 2 km. Uppför en sådan backe sprang jag idag trots förjordat dryga ben sen gårdagens träning. Och utan att stanna. Plus hela rundan då, (7km)  :D
Mina lår skrek och mina vader gnydde men min hjärna malde på med positiva tankar som "komigen nu" och "bra jobbat, bara lite kvar". Med hjälp av postiva tankar klarar man faktiskt det mesta. Det finns forskning som bevisar att det stämmer. Jag trodde inte att det inte fungerade på mig men nu har jag insett att det nog stämmer. Mitt egna lilla knep är att säga, (eller rättare sagt flåsa),  peppningarna högt för mig själv. Det kanske låter töntigt men jag tror att man kan kämpa ännu lite till om man hör det högt. Prova det nästa gång det känns tungt på joggingrundan! 

Efter springturen hoppade jag hopprep och rockade med rockring i sammalagt 10 min. Det sägs att rockring ger fina magmuskler och dessutom är det verkligen superenkelt! 

/Vanessa